Igår var också en fin dag. Vädret var fantastiskt och när vi vaknade bakade vi scones och kokade te och hade picknik frukost ute på gräsmattan i solen. Vi tog med oss gitarren ut och spelade lite och sedan låg vi där och åt glass och läste större delen av dagen. Det var fint. Jag skulle vilja spendera fler dagar på det viset men nu blir det ju Norge och sedan förberedelser inför gymnasiet. Men det blir nog bra. Jag är peppad. Tänker bara i noter, har Håkan som våldgästar min hjärna allt för ofta och jag håller på att lära mig gitarr på riktigt nu. Så det blir nog bra även om vi kanske inte ses på ett tag nu.
Igår var också en fin dag. Vädret var fantastiskt och när vi vaknade bakade vi scones och kokade te och hade picknik frukost ute på gräsmattan i solen. Vi tog med oss gitarren ut och spelade lite och sedan låg vi där och åt glass och läste större delen av dagen. Det var fint. Jag skulle vilja spendera fler dagar på det viset men nu blir det ju Norge och sedan förberedelser inför gymnasiet. Men det blir nog bra. Jag är peppad. Tänker bara i noter, har Håkan som våldgästar min hjärna allt för ofta och jag håller på att lära mig gitarr på riktigt nu. Så det blir nog bra även om vi kanske inte ses på ett tag nu.
Egentligen har jag så mycket mer att berätta, flera inlägg som jag har tänkt ut i huvudet men inte hunnit skriva, men jag tror de får förbli där. Som det där kortet som aldrig skickades.
Jag minns mörker. Hur skräcken sliter mig i stycken. Men så: blixtrande ljus och jag tror jag har tur. Men mörkret kommer tillbaka. Mörkret som är kvävande, tryckande, tryggt. Det överfaller mig igen, och igen. Vaggar mig in i inbillad närhet, ömhet, det som verkligheten alltid bedragit mig med. Men så kommer ljuset tillbaka. Påminner mig. Planterar en viskning, en tanke, en sanning som förvarats i en tillfällig glömska bland lögner. Det säger: ”de vill ha ditt liv.”
Och jag slog upp ögonen.
Jag lyssnar på musik också, det gör jag nästan alltid när jag skriver. Ikväll är det piano musik insiprerad av Robin Hood. Det är fint. En tekopp står placerad brevid mig snart också och jag ska nog skriva länge inatt. Det är en sådan natt idag. En sådan natt då orden vill berättas och man måste låta dem göra det för att inte förstöras.
Så jag ska skriva nu och jag tror det kommer vara skrivet för dig.
Jag har skrivit. Det har jag gjort. Och jag har börjat skissa upp väggen i lekrummet nu. De säger att det blir bra men jag vet inte. Är så svårt att måla det där man inte är van och ändå har jag inte börjat med färgen än. Men det är roligt så jag intalar mig själv att det inte gör något. Min kusin är ju helt lyrisk över den och det är ju det viktigaste.
Så som ni förstår har jag fullt upp nu. Även fast det är sommar och jag vilar. Lite lustigt hur det blir. Men jag tycker om det. Är det så här vila är så kan jag nog vila för evigt.