Typewriters & Markers

Jag läste en gång en text av någon som skrev att har du inte skrivit ner det så har det inte hänt. Det fick mig att tänka. I så fall skulle ju det betyda att allt som vi tror har hänt egentligen inte har det och att det vi bara tror är på låtsas är det som är på riktigt. Det fick mig mer motiverad än någonsin att skriva. Särskilt om mig själv. För om jag då skulle kunna trycka ner några ord om mig själv skulle det betyda att jag också fanns, och då sida vid sida med de som jag alltid beundrat. Och det är nog vad jag allra helst önskar.

Hon har sin blåa klänning på. Inte för att den är vacker utan för den gör henne glad. Den får henne att känna sig som himlen och de moln som hon ständigt besöker. Och det gör inget att hon inte har tid eller ser oss här på jorden. För hon är så lyckligt och mindre ensam där hon svävar högt och lång bort från oss.

Han visste att jag var vid liv för han kunde ta på mitt kött och stjäla mina andetag som ändå var gjorda för honom. Själv visste jag ingenting om att vara vid liv och jag var inte säker på att en sådan som jag kunde leva, leva på riktigt. Men jag var inte säker på om jag ändå någonsin skulle kunna leva vidare för nu alla orden hade tagit slut.

När de frågade vem jag var svarade jag ingen. För det är allt jag någonsin varit. En obefintlig invid utan tecken på livskraft. Men livskraften har alltid funnits där inom mig. Jag var bara ingen att berätta den. Jag var en fågel instängd i buren som var jag. En fågel som längtade efter frihet men inte visste tillräckligt mycket om den för att veta vad det egentligen är. Jag var fast i mig själv och var ingen som ville eller kunde uttrycka tankar och ord. Allt bara stannade inom mitt skal för att samlas och sedan rasa över mig. Jag var den som lät mig kvävas under mig själv på den nivå som tillfogar mest skada. Och frågorna som jag alltid ställt mig har varit hur får jag ner tankar och ord på papper? Och Hur kan man visa känslor i vad man gör? Svaret de har gett har varit så självklart, men ingen har velat berätta hur. Så likt ingen har jag levt i ovisshet och i en bur, vilket jag tror att jag till viss del fortfarande gör. Men jag har lärt mig att ignorera mig själv för att kunna leva som ingen och jag tror jag kan överleva ett tag till.