Typewriters & Markers

Hej, typ. Jag vet inte vad jag ska skriva om idag. Jag skulle kunan skriva om att jag läst nog det bästa kapitlet någonsin min favorit manga eller att jag är glad för att det äntligen är vår på riktigt och man kan gå utan jacka. Jag skulle kunna berätta att några killar lade mina skor på lamporna högst upp i taket också och att de fick ett litet jack när jag fick ner dem, men inget av det känns inte särskilt viktigt egentligen. Så vad ska jag skriva om då i stället? Jag vet inte. Det mest intressanta som händer mig nu för tiden är att jag har fullt upp inför skolavslutningen och har nationella i matte imorgon. Ett prov jag inte är säker på om jag kommer överleva. Jag antar att jag borde plugga inför det eller i alla fall öva inför skolavslutningen men jag tror jag i stället ska låta mig ägna lite tid åt sådant som jag inte hunnit med på länge. Det är ju inte ens säkert att jag överlever efter imorgon så kanske lika bra att göra det nu. Ja så får det nog bli.

 

Dagens låt: Bright Eyes – Beginner's Mind

Har haft en bra dag idag. Varit i staden med en av mina favorit personer av de som är speciella för mig. Har varit på secondhand, varit med om en brand och fått 50% rabatt. Har även köpt nytt ritblock, mer ritkol och ProMarker spetsar. Har exprimenterat lite också. Syster hade med sig fin akvarell från skolan som hon fått låna så tog tillfälle i akt att blanda denna färg med kolkritor och blev rätt nöjd. Får se om det blir bra efter behandling också.

Har ätit nybakade frallor också och sen blir det te och paj. Så jo det har nog varit en bra dag.

 

Livet rusar iväg och jag hinner nog inte riktigt med. Jag försöker greppa tag i de stunder som jag når åt men jag är så trött  och orkar inte så mycket som jag skulle vilja. Scout tar mycket energi och skolan får inte så mycket som den borde. Mitt kära instrument har nästan varit bortblåst i all hast jag lever i. Usch. Nu är det helg i alla fall och kanske kan jag få lite tid för skolan och framför allt musiken. Och att sova. Jag tror jag ska läsa också. Och rita. Och dricka massor av te och försöska laga lite hål i själen. De börjar rivas upp igen men jag försöker sy ihop dem igen.

 

Men ja. Livet rusar iväg och jag hinner inte riktigt med. Men jag ska försöka få det att sakta ner lite och försöka hinna med mer och framför allt få mig att känna att jag lever.

När de frågade vem jag var svarade jag ingen. För det är allt jag någonsin varit. En obefintlig invid utan tecken på livskraft. Men livskraften har alltid funnits där inom mig. Jag var bara ingen att berätta den. Jag var en fågel instängd i buren som var jag. En fågel som längtade efter frihet men inte visste tillräckligt mycket om den för att veta vad det egentligen är. Jag var fast i mig själv och var ingen som ville eller kunde uttrycka tankar och ord. Allt bara stannade inom mitt skal för att samlas och sedan rasa över mig. Jag var den som lät mig kvävas under mig själv på den nivå som tillfogar mest skada. Och frågorna som jag alltid ställt mig har varit hur får jag ner tankar och ord på papper? Och Hur kan man visa känslor i vad man gör? Svaret de har gett har varit så självklart, men ingen har velat berätta hur. Så likt ingen har jag levt i ovisshet och i en bur, vilket jag tror att jag till viss del fortfarande gör. Men jag har lärt mig att ignorera mig själv för att kunna leva som ingen och jag tror jag kan överleva ett tag till.

Jag är som jag kanske inte nämnt tidigare med i scouterna. I går hade vi en utmanarkväll tillsammans med utmanare från andra kårer. Så igår och idag har jag fått umgås med nytt men vad som verkar vara väldigt fint folk. Vi har kollat på mysiga filmer, haft tårtbakar tävling och druckit oboy blandat med apelsinjuice. Jag har även sovit ihop knycklad med två andra i en liten soffa. Det var fint. Sedan jag kommit hem har jag letat namn till mitt projekt jag har påbörjat. Det är en fantasy men mer kan jag inte avslöja för er. Jag har lovat min bästis att hålla det hemligt, lika som hon håller sitt projekt hemligt. Jag har även tittat lite på tecknat och längtat tillbaka till mina barndomsår. Nu ska jag koka te och fortsätta lite grund arbete. Jag har ju trots allt lovat att det ska vara klart imorgon så bäst att hålla det löftet.

 

Idag är jag verkligen lycklig. Dels börjar det bli vår och dels är alla runt omkring mig så fina. Min syster är cirka finast även fast hon förklarade för mig att mina TMNT inte är sköldpaddor utan grodor och jag har jätte fina vänner. Desutom har cirkus världens finaste skor kommit till mig med posten idag och jag är bara allmänt glad.

 

Hej. Idag är jag hemma och sjuk så har varit hemma och lyssnat på fin musik och ritat. Ni vet sådant som är bra för själen. Jag har också varit lite deppig för jag missar resan till Helags som mina klasskompisar kommer åka på imorgon som jag också skulle velat varit med om. Men men. Alla fina ögonblick är ju inte till för mig och jag kommer ju få mer tid att rita. Har börjat använda ritkol igen. Tycker om lättheten i dem och det varma ljuset de sprider i de kalla bilderna. Nu ska jag nog krypa ner under täcket och läsa den där boken jag köpte på lovet. Kanske koka en kopp te.

 

Nu efter ett antal inlägg, men inget om mig själv kanske ni undrar: vem är jag? Och då inte du som läser, utan jag som nu skriver. Vem är jag egentligen? Det är den rätt bra fråga som inte ens jag kan svara på. Inte på riktigt i alla fall. Jag kan berätta att jag är en flicka som funderar på vad hon ska skriva. Jag kan berätta att jag lyssnar på First Aid Kits mjuka toner och att strofen 'that's what's going to save me' dröjer sig kvar i mitt huvud. Jag kan presentera mig också, det kan jag, men vem jag är kan jag inte svara på. Anledningen är ingen mindre än jag att jag nog inte riktigt vet det själv. Men jag kan försöka att svara och som jag sa kan jag i alla fall presentera den vilsna själ som lånar begreppet jag för den här gången. Så: vem är nu jag?

Jag är en person som önskar att jag kunde säga att jag går under många namn och har flera att fortfarande få kalla mina, men så är självklart inte fallet. Nej mitt namn är Erica. Ett namn som jag inte alltid varit nöjd med men som jag med tiden lärt mig att acceptera. Jag ska inte säga att jag aldrig gillat namnet, för det gör jag, utan det var mer för tråkigt för mitt äventyrliga barnaväsen som drömde om fantasivärldar, magiker, hoppande björnar och gröna mutanter i sköldpaddskroppar. Jag ville vara en del av mina drömmar och de hjältar de innehöll och tyckte väl helt enkelt att en av dessa inte kunde heta Erica.

Det jag som nu har snurrat nästan sexton år på denna jord och nu är äldre är kanske inte lika äventyrlig men drömmer fortfarande om att få släppa allt ansvar som nu väller in och i stället få upptäcka främmande världar. Kanske på en drake, kanske tillsammans med nya magiska vänner. Det är anledningen till att jag började läsa i sådana otroliga mängder jag gjort.  Det var nog även anledningen till att jag började skriva.

Och det är kanske det ni behöver veta om detta jag. För det är ju trots allt det som är väsentligt för den här bloggen. Det som är av värde för er att veta är nog inte detaljer och nonsens från mitt inte så spännande liv som jag inte vill tvinga på er. I stället tror jag ni är mer intresserade av att veta att jag är en lite drömsk person som hellre lyssnar på fin musik och lever i en annan värld än vår egen, allt för ofta hör att jag inte är som andra och framför allt att jag är stolt över det. Att jag älskar te, musik och allt som kan kallas konst är nog också rätt viktigt att veta. Det är ju det som formar mig till den jag är nu och kommer att bli så, jo. Det är nog viktigast. 

Mer saker om mig kommer säkert fram senare, det är ju trots allt alltid en del av mig själv med i det jag skriver om på något vis, men mer än så behöver ni nog inte veta för tillfället. Jag tror jag vill göra som med de flesta andra även här; låta bekantskapen och allt det innebär byggas på med tiden.

Så för tillfället är det här vem jag är och jag hoppas det inte känns allt för främmande längre utan mer som början på ett spännande äventyr tillsammans med mig.