Vandring ut i glömskan
0kommentarer
Jag ser hur de går iväg. Glada, tillsammans och utan mig. Jag står kvar bakom dem och ser deras ryggar försvinna och önskar att jag vore med dem, men jag kan inte. Så de lämnar mig bakom för att med sorg betrakta hur de går bort från mig med deras skratt klingande i luften mellan oss. Så jag ser hur de försvinner mot horrisonten och hur de med varje steg glömmer bort mig mer och mer.
Kommentera