Med dåliga omskrivna Håkan citat och en hetsig vardag och ett liv jag inte hinner med är jag tillbaka. Tillbaka från läger, tillbaka i irritation och stress och totalt lugn och äntligen klar med målningen. Jag har en del nytt med mig. Jag har två veckors läger att prata om, nya vänner, festival upplevelser, spelningar och målningar. Trots det är inget av dem kring mitt medvetande. Det är något annat som faller
faller
faller
faller
hårt på mitt medvetande. Jag börjar gymnasiet imorgon.
Faller
faller
faller
Jag föll igen vid tanken som är så absurt skräckinjagande och välkomnande på samma gång. Jag är nojig också. Nojig över att jag kommer göra bort mig, att jag inte blivit mer utåtriktad över sommaren trots att jag försökt, nojig över att jag inte kommer kunna spela så bra som de andra. Jag är till och med nojig över vilka kläder jag ska ha. Jag antar att jag borde sova. Att det känns bättre imorgon om jag bara sover.
 
Jag kan ju i alla fall slänga in en dålig bild på väggen.