Ett uppvaknande

0kommentarer

Jag minns mörker. Hur skräcken sliter mig i stycken. Men så: blixtrande ljus och jag tror jag har tur. Men mörkret kommer tillbaka. Mörkret som är kvävande, tryckande, tryggt. Det överfaller mig igen, och igen. Vaggar mig in i inbillad närhet, ömhet, det som verkligheten alltid bedragit mig med. Men så kommer ljuset tillbaka. Påminner mig. Planterar en viskning, en tanke, en sanning som förvarats i en tillfällig glömska bland lögner. Det säger: ”de vill ha ditt liv.”
Och jag slog upp ögonen.

Kommentera

Publiceras ej