Vila för evigt

0kommentarer

Jag har tänkt på en sak. En sak som jag verkligen ofta tänker på, och det är hur fort tiden går. Som expempel är det redan flera dagar sedan jag skrev. Ett annat är att jag vaknade runt sju, blundade och klockan var tio. Satte mig och skrev och vips var klockan ett och jag åkte till min kusin för att skissa väggen. Sedan var det plötsligt middag när jag precis börjat och sedan när jag målat några minuter skulle jag hem och nu har jag satte mig för att skriva igen. Det var nyss känns det som, att jag kom hem, men det är inte det. Jag var hemma halv elva. Nu är klockan närmare ett. Jag förstår inte. Varför? Och varför är det de fina dagarna som ska försvinna? Det är nog inte meningen att man ska förstå. Jag tror inte det. I alla fall.

Jag har skrivit. Det har jag gjort. Och jag har börjat skissa upp väggen i lekrummet nu. De säger att det blir bra men jag vet inte. Är så svårt att måla det där man inte är van och ändå har jag inte börjat med färgen än. Men det är roligt så jag intalar mig själv att det inte gör något. Min kusin är ju helt lyrisk över den och det är ju det viktigaste.
 
Jag har också bestämt mig för att lära mig spela fiol sedan sist vi sågs. Det är väl ett av mina mindre populära beslut.

Så som ni förstår har jag fullt upp nu. Även fast det är sommar och jag vilar. Lite lustigt hur det blir. Men jag tycker om det. Är det så här vila är så kan jag nog vila för evigt.

Kommentera

Publiceras ej