Typewriters & Markers

Och vips har det gått tre dagar till. Jag vet inte vart tiden tar vägen eller vad jag gör. För jag gör ju inget och jag börjar bli rädd för det. Jag måste ju göra något med mitt liv men vad gör jag? Ingenting, i alla fall ingenting som är minnesvärt för jag kommer ju uppenbarligen inte ihåg det själv. Jag tror min syster är lite bekymrad över det också. Hon fick mig nämligen att lova att jag skulle leva under mina tre år på gymnasiet som kommer nu, helst i stil med Lanas låt This is what makes us girls. Och jag vet inte. Kanske är jag inte den personen helt enkelt? Kanske är jag bara en liten prasit som bara kan leva via andra och på så vis är fördömd till böcker och andra världar? Jag hoppas inte det. Visst skulle det vara fint att läsa hela tiden, men jag tror det skulle vara väldigt sorgligt också. Åh jag vet inte. Jag har i alla fall lyssnat på den där låten. Och ritat. Ni kan få se om ni vill, även om jag fortfarande inte är helt klar. Jag tror det föreställer en av de där tjejerna Lana sjunger om men jag vet inte. Jag tycker nog om den i alla fall.