Typewriters & Markers

Hon tittar på dig. Hon kan inte hindra tårarna som rinner ner för hennes kinder även fast hon vill. Hon vill inte visa sig så här för dig. Hon vill inte att du ska se henne så här svag och eländig, men du förstår inte. Du förstår inte att det är du som framkallar tårarna. Att det är du som är anledningen till det känslomässiga krig som råder inom henne. Så du bara står där. Tittar på henne. Försöker inte ens hitta de rätta orden att säga. För det är ju inte ditt fel. Men det är det. Om du bara visste hur mycket du har sårat henne. Hur många fler tårar hon gett dig förutom de du tvingar henne att visa dig just nu. Du är lika oförstående som resten av dem. Du har sviket henne precis som alla andra.
    ”Jag hatar dig!” skriker hon och hon slår ilsket sina knutna närvar mot ditt bröst. ”Jag hatar dig! Jag hatar dig! Jag hatar dig!”
    Hon menar vad hon säger, men du är för oförstående för att kunna fatta. Du tror att hon bara säger det för att hon är upprörd. Upprörda, meningslösa, obetydliga ord. Så du säger inget. Du gör inget mer än att låta henne slå dig. Hon snyftar till och sjunker ihop mot din kropp. Hon vill att du ska förstå men du är lika inkompetent som alla andra hon öppnat upp sig mot. Du bara tror du förstår, men du förstår ingenting. Du förstår inget om hennes inre kamp. Du förstår inget om hur du får henne att lida med din bara uppenbarelse. Du förstår ingenting om hur dina ord skär upp stora, blödande, plågsamma sår i hennes medvetande. Hur skulle du?
    Hon snyftar så hon skakar mot dig men du står som förlamad. Bedövad av verkligheten tittar du ut mot ingenting. Hon hatar dig. Hon hatar dig så enormt för det. För det och för att du inte kan förstå. Men vad vet du? Ingenting. Ändå tror hon på dig. Trots allt du gjort mot henne. Trots att hon hatar dig. Trots tårarna du kräver av henne har hon lite hopp i dig, men till vilken nytta?
    Snyftandes mumlar hon fortfarande sitt hat. Om och om igen mumlar hon orden, men du tycks inte reagera på det. Tycks inte reagera alls. Men vänta? Du börjar sakta, försiktigt röra på dig. Kanske kan du reagera? Du lyfter långsamt armen. Lägger den varsamt om henne. Du lyfter en arm till. Jo du kan nog reagera. Dock är du fortfarande lika oförstående. Du förstår inte varför du tröstar henne. Bara att hon är ledsen och det verkar vara det rätta att göra. Du förstår inte varför. Förstår inte att du är varför. Hennes tårar blöter snabbt upp din tröja men du bryr dig inte. Du vaggar henne ömt. Du börjar viska saker. Vackra saker som du vet hon vill höra, men du förstår inte att de kommer skada henne senare.
    Hon säger fortfarande att hon hatar dig och du börjar förstå att hon menar det. Någonting börjar veckas inom dig. Du vill inte att det ska vara så här heller. Du vill inte att hon ska hata dig. Du börjar bli desperat. Du älskar ju henne. Du håller henne hårdare. Viskar fler sårande vackra ord. Hon börjar tro på det och för det börjar hon hata dig ännu mer. Kan du inte förstå hur dessa ord kommer såra henne sen när hon blir ensam med hennes tankar? Förstår du inte att dessa ord kommer äta upp henne levande? Hur hennes medvetande kommer använda dem mot henne? Hennes hat växer i samma takt som din desperation. Kanske börjar du förstå?
    Du böjer dig fram och kysser henne. Inte mjukt, inte vackert. Bara hårt och rakt. Bara för att få henne att tystna. Hon tystnar. Hon besvarar dina läppar med sina egna. De säger nu något helt annat än vad de sagt några sekunder tidigare. Du förstår inte varför eller vad det ens är. Såklart du inte gör. För även om du kanske börjar förstå så förstår du inte det viktigaste.
    Du avslutar kyssen. Hon vilar trött sitt huvud mot din axel. Hon är tyst och lugn. Hon säger inte längre att hon hatar dig. Du börjar känna dig lättad. Du håller henne närmare dig och lutar ditt eget huvud mot hennes axel.
    ”Jag älskar dig”, viskar hon mjukt mot din axel. Orden är svaga och snubblar fram, men du lyckas höra dem.
    Du förstår inte. Självklart förstår du inte. För du kan fortfarande inte förstå det viktigaste. Du kan inte förstå att hon älskar dig.