Typewriters & Markers

Vi är här av en anledning, det vet vi alla. De har sagt det till oss ett flertal gånger. Själva anledningen har de också nämnt. Vi är här för att vi är defekta, felaktiga. För att vi är de barn som dina föräldrar varnar dig för, de som myndigheterna har misslyckats att fullborda.
    Så här är vi nu. Instängda i en egen grym värld av en ändlös väntan på att få återse den verkliga världen. Den värld som de har berövat oss, förbjudit oss från att delta i och ersatt med den ondsinta sanningen.
    Har vi verkligen gjort oss förtjänt av det? Ja, den frågan har korsat våra medvetanden mer än en gång, men vad ska vi göra för att ändra på det? Det är ju knappast vårt fel att några forskare misslyckades att radera eller lägga till några gener när de skapade oss. Det är inte vårt fel att vi blev som vi blev. Ändå är det vi som straffas. Ja, det är vi som straffas på det grymmaste av alla sätt för vad några människor vi inte ens vet namnet på har gjort.
    De straffar oss genom att ta ifrån oss allt. Allt bara för att någon gjorde oss ofullständiga, men man ska inte underskatta oss. Vi är trotts allt det som är ofullständigt. Det som är ständigt felaktigt, men även det som är ständigt varande och ständigt förändrande och kanske var det bäst att det blev så. Att någon fick reda på sanningen och att någon som hade förändringens kraft skapades. Då kanske de någon dag kommer de få se vår förändring med egna ögon, då när vi återigen tar oss in i deras värld av perfektion och lögner.