När kungen går på toa
0kommentarer
Inte bara det hårt spända bältet i uniformen utan även tiden tycktes pressande när han trummade med fingrarna i en otålig på gränsen till panikartad väntan. Kunde det inta ta slut snart? Han var plågsamt medveten om att han borde fokusera på vad som sade framför honom, det var viktigt på ett sätt mer än bara för honom. Men han var även plågsamt medveten om den tryckande känslan bältet gav över hans fulla blåsa.
Tillslut var gentlemännen i kostym framför honom färdiga och han reste sig upp för att tacka dem och i sin iver över att det äntligen snart var över var han nära på att snubbla. Han rätade sig dock fort och tackade herrarna på ett sådant sätt att hans bristande uppmärksamhet inte sken igenom och log innan han ursäktade sig och målinriktat gick mot dörren och nästan småsprang så fort han lämnat mötessalen i jakten på den välbekanta symbolen som markerade platsen där han tillslut skulle få ro.
Lättnaden var överväldigande. Den var så total efter att han hållit sig igenom det ena mötet efter det andra att han inte märkte att han föll ihop förrän det var försent. Och så föll det sig att han dog den död som ingen förtjänade att dö och allra minst den kung han var.
Tillslut var gentlemännen i kostym framför honom färdiga och han reste sig upp för att tacka dem och i sin iver över att det äntligen snart var över var han nära på att snubbla. Han rätade sig dock fort och tackade herrarna på ett sådant sätt att hans bristande uppmärksamhet inte sken igenom och log innan han ursäktade sig och målinriktat gick mot dörren och nästan småsprang så fort han lämnat mötessalen i jakten på den välbekanta symbolen som markerade platsen där han tillslut skulle få ro.
Lättnaden var överväldigande. Den var så total efter att han hållit sig igenom det ena mötet efter det andra att han inte märkte att han föll ihop förrän det var försent. Och så föll det sig att han dog den död som ingen förtjänade att dö och allra minst den kung han var.
Kommentera