Att synas att bli sedd.
0kommentarer
"Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd. Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd och jag glömmer bort att andas."
Jag är nu hemma igen och kan glatt berätta att mina planer nästan helt föll som de skulle för ikväll. Faktum var att de föll sig så bra att jag blev kvar på festen längre än planerat. Pappa glömde nämligen bort mig när han åkte för taxin kom och han hittade mig inte. Jag syntes inte tillräckligt mycket helt enkelt och det blev lite fel. Men jag är hemma och jag är inte arg. Inte på honom i alla fall. Möjligtvis lite på mig som fortfarande inte kan lysa starkt nog eller stå ut tillräckligt mycket även fast jag aldrig har lyckats smälta in i mängden. Inte förrän nu då jag plötsligt aldrig syns och ingen längre ser någonting.
Kommentera