Typewriters & Markers

Jag har drömt igen de senaste nätterna. Drömt om sådant som gnager men jag inte riktigt kan tala om. Jag drömde om min barndomsvän och hur vi grät ihop. Grät över allt som varit, det som inte och det som aldrig kommer bli. Grät över hur vi skilts åt av livet och inte längre är de systrar som vi alltid kände oss som. Jag saknar henne så det gör ont inom mig men jag vet inte hur jag ska sträcka ut, hur jag ska kunna rädda det där som rör sig inuti skalet som en gång var hon.
Och jag har drömt om mitt nya liv, mitt andra liv. Det som jag lever i min nya stad som egentligen inte är min. Jag har drömt om mina vänner där. Drömt saker som får mig att tvivla och undra på vad jag egentligen känner. Jag börjar tvivla på mitt eget omdöme igen. Kanske är det som alla de andra säger? Men då skulle inte mina känslor vara min längre. Eller?