Flickan med ord på sina armar
0kommentarer
Jag är flickan
med armarna full
av alla ord jag aldrig
vågat säga
men i en dröm
får jag nog mod
att säga allt det där
som bara blivit ord.
Men hur kan man
tro på dom
ord som bara
blivit lögn?
Och gömd glömd
för aldrig,
men kanske var dom
alltid sann.
Så med bläcket
präntar jag in
ord som bara tårarna
kan förstå.
Och hur kan någon
svära på ord,
svära på de tårar
som fanns för oss?
Men nu är dom
borta
för kanske
för kanske
alltid.
Aldrig kan jag
tala
mer än som en
splittrad dröm.
Och allas ögon
undrar.
Allas ögon
Allas ögon
söker
efter något som
inte
längre ens finns
kvar hos oss.
För hon var flickan
med armarna full
av alla ord hon aldrig
vågat säga.
Och med bläcket
i ådror fast, still.
Fruset av den tid som aldrig
Fruset av den tid som aldrig
rört ett liv.
Kommentera