Sonett till en alkoholiserad förälder

0kommentarer

Jag vänder mig sakta om mot din röst
och känner surt doften av alkohol.
En doft som förstör känslan av din tröst,
för med den blir jag något du ej tål.
Vid första droppen är det nästan som
något inom dig börjar förstöras.
Som om din godhet så enkelt slår om.
Vad du blir får av min hand ej röras.
Och varje gång som jag ser det hända
går något inom mig också sönder.
Som det är min kropp du låter skända
när du i dig giftet muntert tömmer.
    Och nästa gång jag ditt ansikte ser
    vet jag inte om jag kan älska dig mer.

Kommentera

Publiceras ej